Text och bild: Janette Lagerroos, kaplan, Väståbolands svenska församling
Precis som med så mycket annat har mötet för Nordiska Prästföreningars Samarbetsorgan NPS hållits digitalt och skjutits upp de senaste åren, men nu kunde ett fysiskt möte äntligen hållas. Mötet hölls i Köpenhamn 2–4 mars 2022 och på plats var delegater från Island, Färöarna, Norge, Danmark och Finland. De svenska delegaterna deltog ännu på distans.
När vi, Finlands delegater Janne Keränen, Merja Laaksamo och Janette Lagerroos, kom till Köpenhamn möttes vi av ett strålande varmt vårväder med solsken och blommande vårblommor.
Första kvällen bekantade vi oss med varandra över middag och sedan delade vi erfarenheter hur Corona-pandemin påverkat både i fackförbund och kyrkor. Mycket hade varit lika i de olika länderna.
Andra dagen gjorde vi en rundresa i Köpenhamn och besökte tre mycket olika kyrkor.
Kirken i Ørestad, en kyrka inrymt i ett höghus i ett nybyggt bostadsområde, imponerade genom att i sin enkelhet kunna ge en känsla av katedral. Att kyrkan är inhyst i ett höghus ger en omedelbar närhet till samhället den tjänar. Inhysande även kontorsrum och mötesrum är kyrkan mångfunktionell och levande.
Kirken på vandet, en kyrka byggd på en pråm, är en flytande samlingssal med en altartavla gjord av församlingens minikonfirmander. Genom fönstren ser man ut över däcket och vattnet. En skojig detalj är att korset på kyrkans tak kan fällas ner när kyrkan behöver flyttas så att den ryms under broarna i Köpenhamn.
uKirke, en gammal kyrka som omvandlats till en kyrka för ungdomar, har kvar sin gamla fina altarmålning, men bredvid står ett gigantiskt chockrosa Jesushuvud. På den gamla orgelläktaren finns idag ett kontor och under ena sidans läktare finns en estrad. I salen finns det fullt av soffor och fåtöljer på hjul så att salen lätt kan möbleras om. Det är en spännande kombination av gammal kyrkointeriör och modern ungdomskultur. Verksamheten är omväxlande och viktig för ungdomarna i området.
Aktuellt från förbunden
På själva mötesdagen rapporterade alla delegater vad som varit aktuellt i respektive förbund den senaste tiden. Här presenteras ett mycket kort sammandrag av huvudpunkterna:
Kyrkans akademikerförbund KyrkA i Sverige hade varit utsatta för att ha anställt en illvillig person som efter en kort tids anställning riktat falska anklagelser mot förbundet och dess personal som ledde till rättegångar och mycket negativ mediauppmärksamhet. Det har varit en mycket omfattande kris som lett till stort illamående bland personalen och kostat förbundet omkring 1000 medlemmar som avslutat sitt medlemskap. Krisen är nu över och ”förbundet överlevde”, men nu återstår ett stort arbete att rekrytera nya medlemmar och åter bygga upp organisationen och förtroendet för den. En annan uppmärksammad kris i Svenska kyrkan har varit att biskopen i Visby avsattes och avkragades efter att under flera års tid haft en utomäktenskaplig relation med en anställd i stiftet.
Strejk i norska kyrkan
De norska delegaterna berättade att tjänstebostadsförmånen togs bort från prästerna år 2015 i Norge, vilket kompenserades med höjda löner under en övergångstid om 6 år. Efter dessa år tänkte arbetsgivarparten att man kunde anställa präster med lägre lön än de som tidigare haft tjänstebostadsförmån. För att förhindra detta gick 10 olika fackföreningar ut i en strejk som räckte 30 dagar. Eftersom strejken inföll under coronatiden måste strejken föras fram digitalt. Ett fåtal präster togs ut i strejk, men uppslutningen kring strejken var massiv och stödet stort. Församlingsborna led inte av strejken, men nog arbetsgivarna. Man strejkade inte för egna rättigheter, utan för kommande kollegors rättigheter. Arbetsgivarsidan förlorade i anseende och fackföreningarna vann, vilket ledde till att arbetsgivarsidan tvingades gå med på kraven. Det här var den första strejken (i världen?) bland präster. Efteråt kunde man konstatera att präster är mycket lojala och inte går ut i strejk för detaljer i avtal, utan att det måste gälla avgörande frågor. Efteråt har man lanserat kampanjen #bliminkollega för att rekrytera flera präster.
Det första kollektivavtalet på Island
På Island är präster inte sedan 1.1.2020 längre statligt anställda tjänstemän, utan anställda av kyrkan. Det här förutsatte att förbundet och arbetsgivarsidan förhandlade fram och slöt det första kollektivavtalet någonsin på Island. Minimikravet var att ingen skulle få sämre lön än tidigare. Man kunde även få till en viss utjämning mellan lågavlönade (oftast på landet) och högre avlönade (oftast i städer) präster. De nya villkoren motiverar prästerna att organisera sig. Diskussioner kring 36 timmars arbetsvecka pågår.
Tjänstebostaden är knuten till församlingsprästtjänsterna i Danmark
Danske Prᴂsteforening berättade att det finns politiska utmaningar kring prästernas pensionskassa i fråga om präster som tjänstgjort i andra anställningar än inom kyrkan. Förbundet arbetar för att jämställa prästers, prostars och biskopars löner med andra statliga tjänstemän i liknande position (ex. läkare, jurister, akademiker). Det upplevs som viktigt att tjänstebostaden är knuten till församlingsprästtjänsterna, även om det på många håll är utmanande med gamla prästbostäder som är i dåligt skick. Förbundet fick en ny huvudbestyrelse vid årsskiftet.
Färöarnas Prᴂsteforening är en underförening till den Danske Prᴂsteforening, men är självständig att göra avtal på Färöarna. Föreningen har 27 präster och nu diskuteras att anställa två präster till för ungdomsarbete och diakoni. En fjärde del av prästerna på Färöarna är kvinnor, men det finns också präster som inte godkänner kvinnor i ämbetet. Trots detta har man lyckats komma överens och hitta fungerande strategier för alla. Det upplevs som viktigt att prästerna fortsättningsvis förblir statliga tjänstemän. Kyrkotillhörigheten är 78% på Färöarna och kyrkoskatten är 0,6%.
Från Finland kunde vi bland annat berätta att ett nytt kollektivavtal precis förhandlats fram och om arbetstidslagen som fortfarande tolkas olika av arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
Mötesdagarna var givande och alla delegater kunde konstatera att det är viktigt att prästförbunden i Norden har samarbete och träffas regelbundet. Nästa år ordnas mötet på Island.